Vad är det bästa med att springa?

Vi frågade Softrunners runnerserna "Vad är det bästa med att du springer"? Här är några svar:

- att jag två gånger i veckan känner mig extra stolt över mig själv.
- att det motiverat mig till att sluta röka.
- att jag får peppning, både från Åsa & Lena och mina löparkompisar.
- att jag blivit piggare.
- att jag vet att jag klarar mycket mer än jag någonsin kunde tro.
- att jag inspirerat andra till att göra samma sak.


- För min del är det att kunna springa utan att jaga livet ur sig för att sedan tröttna och ge upp samt att jag märker att min cykling går bättre för jag blir inte lika stum i benen och det är kul att springa i grupp. Ser alltid fram mot måndag när vi ska springa. Sedan tror jag mig också märka att jag fått bättre kondition... Det finns så mycket mer att skriva men jag nöjer mig med detta för denna gång.

- Löpning i grupp är helt fantastiskt, bra, roligt, uppmuntrande. Om inte ni du å Åsa fanns med ute på spåret och peppade/uppmuntrade så skulle det sluta som många gånger förr. Man kommer iväg en gång släppar sig iväg en gång till men sen så kommer allt det där som man "måste" göra istället, vad det nu kan vara!
Redan efter första gången så gav det mersmak och det kan jag säga att ledare och gruppen betyder väldigt mycket.
Tänk att få sätta mål och nya mål som man faktiskt uppnår helt otroligt man blir bara så glad, ja man måste nästan få skryta om vad man gjort.
I gruppen så delar man med sig av varandras erfarenheter som gör att man känner att man faktiskt inte är ensam om att uppleva saker.

- Ja det är mycket som är det bästa med att springa. Har fått en massa energi, motgångarna i det vardaglig blir betydligt enklare att hitta lösningar till än tidigare. Viktminskning då jag börjat reflektera mer över helheten d v s slutat med godis. Att springa med Softrunners har visat att springa inte behöver vara tråkigt, man kan hitta på olika saker i löpningen och inte se en lång löpsträcka som känns som en mardröm då man inte är taggad.Uppförsbackarna är inte lika farliga mer…

Det är så man blir alldeles rörd. Tack!