GE Hjältarna avslutade

Nu är GE hjältarna färdiga med sitt 10 veckorsprogram med Softrunners. I solsken och med ett leende på läpparna sprang vi 25 minuter tillsammans - det är en vacker syn som jag blir alldeles glad av. Volttekniken, magskopningen och småstegslängd sitter som berget nu. Erfarenheter som gruppen delar med sig av är hur mycket som sitter i huvudet, ibland behöver man backa och ta det lugnare igen, jeans går också bra och man kan mer än man tror.

Planerna för löpningen i sommar ser lite olika ut, vi har 10 - 10 - 10 varianten, vi har springa och hoppas att inte träffa på en björn, vi har minst 1 ggr/vecka för att hålla igång till fortsättningen i höst och vi har några som med hjälp av nära och kära kommer sig ut.

Tusen tack för de här 10 veckorna GE Hjältarna! Ni har varit fantastiska och det har varit så kul. Vi ses i höst hoppas jag. / Lena

Medvind

Förra veckan var jag på en landsbygdskonferans i Övik.
Där blev jag bekant med kommunalrådet i Smedjebacken.
Förutom att kommunen som han representerade jobbade på ett intressant
sätt med byautveckling så hade han tagit tag i sin egen fysiska utveckling.
Jag skickade med honom en flyers om Softrunners.
Hade vi haft grupper nere i Fagerstatrakten så
skulle 10 veckor med oss ha varit ett bra sätt för honom att gå vidare
med att utveckla sin fysik.
Jag skulle föreslå honom ett 10 veckorsprogram där han fick hitta sin lägsta löpfart.
När de 10 veckorna var över skulle
han klara av att springa ca 30 minuter oavsett när han senast sprang.

Nu är det två gånger kvar för de som startade upp sin träning v.17.
Gammlia och Röbäcksgruppernas alla intressanta deltagare har fokuserat
arbetat upp sin löpförmåga. Vi känner medvinden!
Under några veckor i juli får de nu testa sin förmåga att på eget
initiativ ta sig träningstid.
Andra veckan i augusti startar nya 10 veckors program.
Behöver man en bestämd tid och plats för att veta att löpträningen blir av då ska man givetvis känna sig välkommen til Softrunners.
Maila en anmälan till oss.

GE hjältarna

I måndags sprang gruppen från GE Healthcare 20 minuter i sträck!
Längs med stranden av Nydalasjön, där som det låg fläckar av snö kvar när vi började för 8 veckor sen. Där sprang vi 10 minuter åt ett håll och 10 minuter tillbaka i olika tempon. Ibland sprang nån fortare än nån annan och ibland tvärtom, några höll samma tempo hela vägen. Nån tyckte det gick lätt, nån att det inte var en utmaning, nån att det gick tyngre än någonsin. Förmodligen var det där som den största insatsen gjordes idag.

Men det har inte så stor betydelse, vilket tempo, vilken insats eller sträcka. Det som betyder något är att alla gjorde det, alla är på väg mot målet att springa 20- 30minuter i sträck, endel är redan där. Att alla gjorde det, kände sig nöjda och tar hand om sin kropp - det betyder något.

Förutom det gjorde vi också indianhopp och sidsteg för att träna smidigheten. Jag tror jag tyckte det var roligast!

Repetition!

Så här kan du tänka...

... för att se dig som springande resten av livet;
"det räcker med en gång i veckan"

... när det inte alls känns lustfyllt under löpningen;
"det är som det är"

... när du vill beskylla dig själv för dålig insats;
"jag tar hand om mig själv och visar mig uppskattning för vad jag vill
göra och faktiskt gör"

GE, Gammlia och Röbäcks alla löpare, ännu en vecka med möjligheten
att stötta dig själv i
konsten att upprätthålla ett välbefinnande!
Softrunners är så glada över att få vara med dig en bit på vägen!

Spännande

Undanflykter, är sånt vi alla håller på med när vi vill komma undan något. När stenåldersmänniskan i oss skriker "nej, nej spar på energin du vet aldrig när du behöver springa ifrån en tiger nästa gång", då kommer undanflykterna för att inte motionera.

Jag samlar på såna undanflykter och sen använder jag dem i mina föreläsningar. Det roar både mig och andra har jag märkt. Det är spännande med hur uppfinningsrika vi är, hur mycket energi vi kan lägga ner på att komma på varför vi ska slippa. Men ännu mer intressant tycker jag det är när vi upptäcker att vi inte behöver undanflykterna, när vi inte vill slippa längre.

I Softrunnersgrupperna kan jag börja samla på den sortens upptäckter istället för undanflykter. Vissa är till och med så tydliga att de fått omgivningens stöd och hjälp helt oombett (norrländskt uttryck) Det är framsteg det! Vad härligt,fritt och enkelt det blir att göra det man vill, ge kroppen det den behöver och sen känna sig nöjd, belåten och glad. Det är stort. / Lena